25
där
värdeförändringarna
redovisas
över
resultaträkningen. Beroende på om säkrings-
redovisning tillämpas eller inte så redovisas
värdeförändringarna på derivatet och den säkrade
posten på olika sätt enligt nedan.
Bankens säkringsinstrument vid säkringsredo-
visning utgörs av ränteswappar. Den post som
säkras och där säkringsredovisning tillämpas är:
Enskilt lån som löper med fast ränta
(transaktionsbaserad säkringsrelation).
Den säkrade risken i ovanstående post är:
Risken för förändring i verkligt värde på grund
av förändringar i swapräntan.
(i)
Kassaflödessäkring
För säkringsrelationerna enligt ovan tillämpas
kassaflödessäkring eftersom den säkrade risken är
osäkerhet i framtida kassaflöden. För säkring
används ränteswappar. Ränteswapparna värderas
till verkligt värde i balansräkningen. I
resultaträkningen redovisas räntekupongdelen
löpande som räntekostnad eller ränteintäkt
(beroende på om den säkrade posten är en skuld
eller tillgång) och övrig värdeförändring av
ränteswappen redovisas i övrigt totalresultat och
ackumuleras i fond för verkligt värde i eget kapital
till den säkringen varit effektiv så länge som
kriterierna för säkringsredovisning och effektivitet
är uppfyllda. All ineffektivitet från säkringen
redovisas i resultaträkningen.
(ii) Fordringar och skulder i utländsk
valuta
För ekonomisk säkring av fordran eller skuld mot
valutakursrisk används valutaterminer. För skydd
mot valutarisk tillämpas inte säkringsredovisning
eftersom en ekonomisk säkring avspeglas i
redovisningen genom att både den underliggande
fordran eller skulden och säkringsinstrumentet
redovisas till balansdagens terminskurser och
valutakursförändringarna redovisas över resultat-
räkningen.
(r) Metoder för bestämning av verkligt
värde
(i)
Finansiella instrument noterade på
en aktiv marknad
För finansiella instrument som är noterade på en
aktiv marknad bestäms verkligt värde med
utgångspunkt från tillgångens noterade köpkurs på
balansdagen utan tillägg för transaktionskostnader
(t.ex. courtage) vid anskaffningstillfället. Ett
finansiellt instrument betraktas som noterat på en
aktiv marknad om noterade priser med lätthet finns
tillgängliga på en börs, hos en handlare, mäklare,
branschorganisation, företag som tillhandahåller
aktuell prisinformation eller tillsynsmyndighet och
dessa priser representerar faktiska och regelbundet
förekommande marknadstransaktioner på affärs-
mässiga villkor. Eventuella framtida transaktions-
kostnader vid en avyttring beaktas inte. För
finansiella skulder bestäms verkligt värde utifrån
noterade säljkurs. Instrument som är noterade på
en aktiv marknad återfinns i balansposterna Aktier
och andelar samt Obligationer och andra
räntebärande värdepapper. Den största delen av
bankens finansiella instrument åsätts ett verkligt
värde med priser som är noterade på en aktiv
marknad.
(ii) Finansiella instrument som inte är
noterade på en aktiv marknad
Innehav i onoterade aktier redovisas till
anskaffningsvärde i de fall när ett tillförlitligt
verkligt värde ej kan fastställas. Skälet till att de
inte kunnat värderas till verkligt värde på ett
tillförlitligt sätt är att det enligt bankens ledning
råder alltför stor osäkerhet i de framtida
kassaflödena samt den riskjustering som behöver
göras på diskonteringsräntan. Banken har ingen
avsikt att avyttra de onoterade aktierna i någon
nära framtid. Det redovisade värdet på onoterade
aktier vars verkliga värden inte kunna fastställas på
ett tillförlitligt sätt uppgår till 1,4 mkr (1,5).
(s) Kreditförluster och nedskrivningar
på finansiella instrument
(i)
Nedskrivningsprövning för
finansiella tillgångar
Löpande utvärderar banken om det finns objektiva
belägg som tyder på att en finansiell tillgång eller
grupp av tillgångar är i behov av nedskrivning till
följd av att en eller flera händelser
(förlusthändelser) inträffat efter det att tillgången
redovisas för första gången och att dessa
förlusthändelser har en inverkan på de uppskattade
framtida kassaflödena från tillgången eller gruppen
med tillgångar. Objektiva belägg utgörs dels av
observerbara förhållanden som inträffat och som
har en negativ inverkan på möjligheten att
återvinna anskaffningsvärdet, dels av betydande
eller utdragen minskning av det verkliga värdet för
en investering i en finansiell tillgång som kan
säljas.
Banken utvärderar om ett nedskrivningsbehov finns
och om en kreditförlust ska redovisas på individuell
basis för alla lån som är väsentliga. I de fall det
bedöms sannolikt att kreditförluster inträffar i en
grupp av lånefordringar, som ska värderas
individuellt, men där förlusterna ännu inte kan
hänföras till de individuella fordringarna görs
gruppvis nedskrivning för dessa kreditförluster.
Utöver den riskbedömning som görs avseende
individuella lånefordringar har någon sådant
gruppvis nedskrivningsbehov inte identifierats.
För lån som inte bedöms vara individuellt väsentliga
till belopp tillämpar banken en gruppvis
nedskrivning utan att någon individuell prövning
görs. Detta avser borgens- och blancokrediter till
privatpersoner upp till 200 tkr. Beräkningen bygger
på tidigare erfarenheter av storleken på förluster
avseende denna grupp av homogena krediter.
En nedskrivning (kreditförlust) beräknas som
mellanskillnaden mellan det diskonterade nuvärdet
av förväntade framtida kassaflöden (inklusive
