Sidan 26 - Sparbanken Lidköping AB - Årsredovisning 2013

25
Finansiella tillgångar som kan säljas
I kategorin finansiella tillgångar som kan säljas
ingår finansiella tillgångar som inte klassificerats i
någon annan kategori eller finansiella tillgångar
som banken initialt valt att klassificera i denna
kategori. Innehav av aktier och andelar som inte
redovisas som dotterföretag, intresseföretag eller
joint ventures redovisas här. Tillgångar i denna
kategori värderas löpande till verkligt värde med
periodens värdeförändringar redovisade i övrigt
totalresultat och de ackumulerade värde-
förändringarna i en särskild komponent av eget
kapital, dock ej värdeförändringar som beror på
nedskrivningar (se redovisningsprinciper) eller på
valutakursdifferenser på monetära poster vilka
redovisas i resultaträkningen. Vidare redovisas
ränta på räntebärande instrument i enlighet med
effektivräntemetoden i resultaträkningen likaså
utdelning på aktier. För dessa instrument kommer
eventuella transaktionskostnader ingå i
anskaffningsvärdet vid redovisningen för första
tillfället och därefter ingå vid löpande värdering till
verkligt värde att ingå i fond för verkligt värde till
dess att instrumentet förfaller eller avyttras. Vid
avyttring av tillgången redovisas ackumulerad
vinst/förlust, som tidigare redovisats i övrigt
totalresultat, i resultaträkningen.
Finansiella skulder värderade till verkligt
värde via resultaträkningen
Denna kategori består av två undergrupper, dels
finansiella skulder som utgör innehav för
handelsändamål (se ovan), dels finansiella skulder
som vid första redovisningstillfället identifierats som
tillhörig till denna kategori (Fair Value Option). I
den förstnämnda delkategorin ingår bankens
derivat med negativt verkligt värde med undantag
för derivat som är ett identifierat och effektivt
säkringsinstrument. Förändringar i verkligt värde
redovisas i resultaträkningen.
Andra finansiella skulder
Upplåning, inlåning samt övriga finansiella skulder,
t.ex. leverantörsskulder, ingår i denna kategori.
Skulderna värderas till upplupet anskaffningsvärde.
Till vilken kategori bankens finansiella tillgångar och
skulder hänförts framgår av not 34 Finansiella
tillgångar och skulder.
Finansiella garantier
Bankens garantiavtal innebär att banken har ett
åtagande att ersätta innehavaren när innehavaren
gör en förlust på grund av att specifik gäldenär inte
fullgjort sina betalningar vid förfall till innehavaren i
enlighet med ursprungliga eller ändrade avtals-
villkor.
Finansiella garantiavtal redovisas initialt till verkligt
värde, dvs. i normalfallet det belopp som
utställaren erhållit i ersättning för den utställda
garantin. Vid den efterföljande värderingen
redovisas skulden för den finansiella garantin till
det högre av de belopp som redovisas enligt IAS
37, Avsättningar, eventualförpliktelser och
eventualtillgångar och det belopp som
ursprungligen redovisades efter avdrag, i tillämpliga
fall, för ackumulerade periodiseringar, som
redovisats i enlighet med IAS 18, Intäkter.
(p) Lånelöften
Med lånelöfte avses i detta sammanhang dels (i) en
ensidig utfästelse från banken att ge ut ett lån med
på förhand bestämda villkor (t.ex. ränta) där
låntagaren kan välja om han/hon vill ha lånet eller
inte och dels (ii) ett avtal där både banken och
låntagaren är bundna vid avtalsvillkoren i ett
låneavtal som börjar löpa vid en tidpunkt i
framtiden. För av banken lämnade lånelöften gäller
att (a) att det inte kan regleras netto, (b) banken
har inte som praxis att sälja lånen när de lämnats
enligt lånelöften och (c) låneräntan är inte lägre än
marknadsräntan då lånelöftet lämnas. I det fall som
lånelöftet lämnas till en låntagare där ett
nedskrivningsbehov identifieras redan innan lånet
betalats ut eller där utlåningsräntan inte täcker
långivarens upplåningskostnader redovisar banken
en avsättning beräknad som det diskonterade
värdet av framtida förväntade betalningar om detta
belopp är större än det periodiserade värdet av
eventuellt mottagna avgifter för det lämnade
lånelöftet.
(q) Derivat och säkringsredovisning
Bankens derivatinstrument har anskaffats för att
säkra de risker för ränte- och valutakurs-
exponeringar som banken är utsatt för. För att
uppfylla kraven på säkringsredovisning enligt IAS
39 krävs att det finns en entydig koppling till den
säkrade posten. Vidare krävs att säkringen effektivt
skyddar den säkrade posten, att säkrings-
dokumentation upprättats och att effektiviteten kan
mätas på ett tillförlitligt sätt. Säkringsredovisning
får bara tillämpas om säkringsrelationen kan
förväntas vara mycket effektiv och i efterhand ha
haft en effektivitet som ligger inom spannet 80-
125%. I de fall förutsättningarna för säkrings-
redovisning inte längre är uppfyllda redovisas
derivatinstrumentet till verkligt värde med
värdeförändringen via resultaträkningen.
Banken tillämpar säkringsredovisning för de
ekonomiska säkringsrelationer där resultateffekten
enligt bankens uppfattning skulle bli alltför
missvisande om säkringsredovisning inte tillämpas.
För andra ekonomiska säkringar där resultat-
konsekvensen av att inte tillämpa säkrings-
redovisning bedöms som mer begränsad tillämpas
inte säkringsredovisning med bakgrund av det
administrativa merarbete som säkringsredovisning
innebär.
Samtliga derivat värderas till verkligt värde i
balansräkningen. Ett inbäddat derivat värderas
separat från värdkontraktet till verkligt värde om
det inte är nära relaterat till värdkontraktet och om
inte hela instrumentet värderas till verkligt värde
där värdeförändringarna redovisas över
resultaträkningen. Beroende på om säkrings-
redovisning tillämpas eller inte så redovisas
värdeförändringarna på derivatet och den säkrade
posten på olika sätt enligt nedan.